Har totalt glömt bort att jag gick till min öron-näsa-hals läkare förra veckan. Gick dit för att checka hur det gar gått den senaste månaden. Var så så bitter/ledsen/irriterad över att jag skulle få göra ett nytt hörselprov.

Jag har märkt av en stor markant skillnad gällande min hörsel om man jämför med den föregående månaden. Visste att resultatet skulle vara sämre än tidigare och det var nog därför jag bröt ihop.Kan verkligen inte förstå varför detta händer mig vid sådan ung ålder. De flesta fallen jag läst om är människorna mellan 40 och uppåt. Det står liksom på alla hemsidor om meniers sjukdom att de flesta människor insjuknar vid  40-60 årsåldern. Jag är för i helvete bara 20 år. Om nu hörseln försvinner med åren undrar jag vad jag kommer ha för hörsel vid 40årsåldern.

 

Det är så svårt för andra människor att förstå vad jag egentligen går igenom. Det finns inget stort gips på min arm som alla kan tycka synd om o se att man gjort illa sig. Det är fel på mig och min hjärna/öra. Finns liksom inget att "ta" på, inget som syns av det bara ögat och det är det som är problemet.

Fick iaf vätskedrivande medicin av läkaren och en remiss till en MR kamera för att säkra att det inte ska kunna vara något annat. Medicinen har hjälpt mot tycket i huvudet och sänkt det pipande ljudet, men just idag är det pooooooooop. Piper som fan och känner mig konstig.